Det är full rulle som vanligt i mitt liv, är det inte det ena så är det det andra. Vad som blir lidande är tyvärr sömnen och det känns som om jag ständigt ligger på minus. Med barnen blir det inte mycket vila, inte något jag anklagar dem för – jag älskar ju när de är hemma för då känns allt rätt.
Saker har ändå hunnits med i veckan. I tisdags var jag dels med Lovisa till tandläkaren och därefter blev det byte till vinterdäck. Skönt att ha de båda punkterna avbockade. Idag skulle jag ge mig på något nytt, det var dags för en föräldrautbildning om ADHD, detta var det första av fem tillfällen och jag kände att jag mest satt och nickade instämmande till det mesta. Jag hoppas att utbildningen är riktigt givande och till hjälp för oss.
Imorgon är det äntligen fredag, alltid lika efterlängtat. Lite extra efterlängtat är lördag för då ska jag till Malmö och kolla på Kent. Det där med Kent tycks ju dela in befolkningen i två läger och jag tillhör ju rimligtvis det lägret som ser fram emot att gå på en konsert. Det har varit lite trassligt för oss det här med biljetter. När de först släpptes i våras låg jag hemma med influensa och hade all tid i världen att köa för biljetter, när det äntligen var min tur var det slutsålt. För inte så länge sedan släpptes extrabiljetter så jag hörde av mig till min partner in crime så att vi kunde styra upp det, tyvärr var biljetterna till Växjö slut, men Malmö är kanske inte så dumt det heller. På lördag bär det alltså av. Och lite tur i oturen var det väl ändå för Växjöspelningen krockar med jobbets årliga julbord – något som inte får missas.
