Fullt upp som vanligt. Det är skola, jobb och allt annat. Vi är mitt uppe i ett grupparbete som har tagit lite tid i anspråk, men nu börjar det dra ihop sig till inlämning och det känns bra.
Nu väntar två dagar då vi är hemma hela familjen. Så himla mysigt. Fast det lär jag inte tycka imorgon när jag är mitt uppe i kaoset. Tur att jag glömmer lätt och bara kommer ihåg det som är bra.
Nu när det är fullmåne är det lite extra svårt att få Victor i säng, han är gärna uppe lite längre. Jag är ju inte så himla pigg utan vill varva ner, men det går ju inte när han är uppe och tröttgnäller. Igår var jag ganska irriterad och tyckte att jag hade tjatat länge om det där med sänggående och slutligen bad han mig bära honom in till sängen. Jag var inte supersugen på det, men om det får honom i säng så är det väl bara att bita ihop. Och så fort han kom upp i famnen började han skratta, kramas och pussas. All irritation rann av mig på en gång.
Det är ju det som är så himla fint med barnen att de kan få mig att vända från irritation till att bara känna lycka på en gång. Ingen annan människa kan påverka mig så lätt. Tur att de är så himla fina mellan varven, berättar knasigheter och kramar hårdaste någonsin. De blöta pussarna är inte fel de heller.
