Hipp hurra!
För en och en halv månad sedan hade jag aldrig vågat hoppas på att få skriva den här rubriken. Det känns underbart. Men då var livet skört. Riktigt skört.
Nu har jag en rund, go liten kille som utvecklas massor och mår bättre för varje dag som går. Är inte det lycka, så säg?
Dagen har dock varit allt annat än angenäm. Klockan 4 i morse tyckte Lovisa att hon hade sovit klart. Jag gick in till henne och la mig i hennes rum i hopp om att kunna slumra lite. Tju fick jag. Det var full ös och hon var trött, men ville varken ligga i sin säng eller ligga i stora sängen där jag låg. Hopplöst. Vid klockan 6 gav jag upp och Silvio fick ta över i hopp om att hon hellre skulle vilja sova med honom. Det ledde inte heller till någon större framgång så Silvio var sen upp med båda barnen under förmiddagen och jag sov.
På eftermiddagen var det Silvios tur att få sova och han sover än, med all rätt.
Linda kom förbi på lite fika. Jättekul. Vi ses alltför sällan, men det bli ju lätt så när jag bor här och hon i Borås så man får passa på när tillfälle ges.
Barnen sover sött och jag tänkte börja fundera på vad vi ska ha till middag. Inget avancerat då jag håller på att smälta bort i värmen.
Ett par timmar gammal liten Victor.
