Precis så himla fint känns det just nu, att veta att det finns en hel helg som ligger och väntar med roligheter. Barnen är hos mig igen och det är ju alltid det bästa, det är så himla tomt och tyst utan dem. Lyckligtvis har jag ändå lånat dem ett par kvällar i veckan som gått, vilket har varit toppen. Allt går ju såklart inte helt smärtfritt, det är ju givetvis lite jobbigt med omställningen för barnen, men det har onekligen gått över förväntan.
För ett par veckor sedan lovade jag bio denna helgen så det tänker vi ta oss an imorgon, jag tror bestämt att det får bli Zootropolis, jag tror att den kan uppskattas av oss alla. På söndag kommer vi att toppa det hela genom att hänga med bästisarna, så himla efterlängtat så det är inte klokt. Jag behöver prata av mig och barnen behöver få busa med sin kompis så det blir toppen.
Veckan som kommer blir ju som veckor blir när det är jobb och skola för hela slanten, inte så värst spännande, men lite kramande och mysande ska vi nog hinna med innan det på fredag återigen blir en vecka på egen hand. Jag kan ju inte säga annat än att det känns hemskt tomt när inte barnen är här. Tystnaden och vilan är skön på sitt sätt, men det är ju ändå något som fattas. Jag antar att jag kommer vänja mig med tiden… eller gör man någonsin det?
