Inte nog med att jag och Silvio är totalt obegåvade när det gäller till städning. Okej, jag är inte obegåvad, men jag har varken tid eller ork att städa så noga som jag vill så jag låter hellre bli. 
Våra barn är ungefär lika hopplösa och ser ingen som helst mening med att städa, det tycker att det kvittar hur det ser ut för sakerna ska ju ändå fram igen. Suck.
Idag när jag diskade lite kom Lovisa och frågade varför jag städade köket och undrade om vi skulle ha kalas. Haha, liiite oftare än när vi har kalas städar vi väl ändå. Mestadels brukar ju diskning och sånt ske när hon sover eller inte är hemma så nog blev hon förvånad.
Idag var det två glada barn som äntligen fick vara på dagis. De har längtat efter kompisar (Lovisa) och fröknar (Victor) så det var kära återseenden, men inte så långa eftersom de lämnade så sent som klockan 15. Efter denna veckan ska de vara på ett annat dagis under fyra veckor då de samkör flera dagis så då blir det ju oftast lite rörigt och inte alltid fröknar de är vana vid eller de vanliga kompisarna.
Imorgon hoppas jag på lite roliga paket. Dels är det ju saker som köpts till mig själv, som en klänning att ha på bröllopet, dels en klänning till Lovisa som jag fyndade på rea och slutligen skulle det sitta fint med lite paket till butiken. En del har jag ju väntat himla länge på och jag vill ju fixa och pyssla. Jag blir så himla otålig av att vänta, jag vet ju vad som är på gång och vill ju visa.
