Överallt läser jag om julstress. Och sen sitter jag här hemma och är mest förvånad över att det är jul. Klapparna är klara sen länge, ingen mat att ordna, inga gäster så vi behöver inte tokstäda. Bara lugnt och skönt. Imorgon blir det ändå lite städ så katterna ska trivas på julafton samt att det är så himla skönt att komma hem och allt är iordning.
Kvällen blev inte riktigt som tänkt då Victor tyckte att sova var världens sämta idé så det där med att ta itu med sista disken (det som inte går i maskinen) får vara tills imorgon helt enkelt.
Igår gjorde vi något obetänksamt och ohyggligt korkat. Vi köpte färdig lasagne till barnen, de älskar den, och Lovisa brukar bara äta lite till kvällsmat. Problemet är att den där lasagnen inte brukar vara särskilt laktosfri, men då Lovisa äter så lite brukar det gå bra ändå. Igår höll hon sig dock inte till så värst lite utan smällde i sig en hel del. Och inte tusan tänkte vi på att det kunde ställa till det för henne. Men det hade minst sagt varit ett skitgöra för hennes fröknar idag på dagis. Tack och lov har hon mått bra resten av dagen så det gick ganska bra ändå, men ibland får man tänka efter och inte bara göra saker i farten. Ni vet inte hur jobbigt det är att säga till ungen som älskar glass så in i bängen att hon inte kan välja den eller den för då får hon ont i magen och så får man visa henne en isglass eller någon trist soyaglass när hon vill ha en smarrig strut med choklad. Och milkshake på stan (Mc Donalds) som hon älskade innan hon fick strul med magen. Nåja, jag får väl trösta mig med att det kunde varit värre, att inte fixa laktos är inte så farligt trots allt och det “värsta” som händer är magont och lös i magen.
