Familjens julklapp

Allt började på Facebook. Silvio såg en annons där någon hade en kattunge till skänks, kattungen i fråga hade vikta öron och sned svans. Det lät ju helt enkelt perfekt, för det går ju inte att motstå. Men ja, sen tänkte vi ett varv till, eller kanske var det jag som valde att vara förnuftig. En kattunge är inte rätt för oss för det går inte att veta hur den kommer att bli och katten vi hade innan fungerade inte alls som vi tänkt oss. Sen vi hade honom har jag sagt att om vi ska ha katt igen så får det vara att vi tar över en vuxen katt så vi vet att allt är som det ska. Så såg jag en annons…

Och ikväll har vi varit och tittat på katterna i fråga, ja det är två stycken. Och allt känns så himla rätt. De är vuxna, de är innekatte, de är keliga, de är barnvänliga, lugna och fina. Så vi har nog mer eller mindre bestämt oss för att ta över katterna och låta dem flytta in hos oss. Men innan vi är helt 100% blir det givetvis en hel del prat med barnen, även om det inte är världens lättaste att resonera med dem så måste de förstå vissa gundläggande saker om vad som gäller om vi ska ha katter hemma.