Insåg just hur förvirrat det tidigare inlägget var så jag kan ju skriva ett tydligare. Jo, först sa ju läkaren här igår att vi måste stanna till nästa vecka för att de ska ha lite koll på Victor. Jag å andra sidan tycker mest att det de gör här är att hämta hans mat när det är matdags. Snacka om resursslöseri. Nåväl, inatt bröt jag ihop en smula igen när han gallskrek efter maten, klockan var långt över midnatt och jag var alldeles för trött. Då var jag beredd att lämna honom åt hans öde och sticka iväg. Ingen lyssnar angående maten. Sen han bytte mat i fredags blir det ett himla pip och skrik efter maten allt som oftast och han har jätteproblem med att bajsa. Jag vet inte hur många vi tagit upp detta med, men alla vill avvakta och se vad som händer. Visst, det är aldrig bra att medicinera i onödan och han har precis börjat med nya maten, men det är ju en ohållbar situation också.
Idag äntligen träffade vi en sköterska som faktiskt lyssnade på oss. Dels att vi ville åka hem och dels problemen med magen. Helt plötsligt gick det väldigt smidigt med hemgång. Vi kommer istället för att hänga här helt i onödan få hemsjukvård. Det innebär att vi fixar med allt hemma och så kommer det en sköterska tre gånger i veckan som gör vissa kontroller, sen ska vi också på läkarkontroll här på lasarettet en gång i veckan.
Sen var det ju det här med Lovisa, dagis och infektioner. Egentligen skulle Lovisa börjat i januari, men det fick vi skjuta på så nu har hon inskrivning på måndag. Perfekt tyckte vi. Mindre perfekt tyckte läkaren då det just nu är värsta förkylnings- och magsjuketider. Många infektioner alltså som hon kan släpa med sig hem. Och såklart är ju Victor extra infektionskänslig, mer än normala bebisar då hans kropp inte kan hantera infektioner på samma vis. Läkarens råd var snarare att Lovisa ska leka enbart med friska kompisar utomhus. Så ptja, Lovisa behöver barnkompisar som är i hennes ålder då alltså. Nåväl, Silvio ska ändå gå med henne till dagis på måndag och diskutera med dem där om det finns någon bra lösning, att hon kanske kan vara där på tider då det är utomhusaktiviteter som gäller. Vi får ett intyg från läkaren här också så att hon behåller sin plats även om vi väntar.
Som jag också fattat det ska vi helst inte ha några besökare hemma heller. Åter igen…infektionskänsligheten. Det känns lite märkligt efter att i Lund vistats på en avdelning som var väldigt öppen och fritt fram för besökare att hälsa på i den mån de inte var förkylda eller magsjuka.
Jag/vi vill ju gärna träffa våra vänner också så vi får väl lösa det på lämpligt vis med hygien och liknande. Och det är ju tur i oturen att Silvio inte jobbar.. så mycket skit han drog på sig på jobbet hade han väl fått sitta i karens eller nåt.
Sådär, nu har jag surfat nog här på lilla sjukhusdatorn. Dags att se hur det går i ‘Made in Sweden’, sen är det dags att sova så att jag är redo för morgondagens prövningar.
Förresten, det har gått jättebra med Victors ätande sen vi kom hit. Han har fått en chans att själv styra sitt ätande och äta när han faktiskt är hungrig inte slaviskt på klockslaget. Och vet ni, han äter mycket mer själv nu, han behöver inte nyttja sonden särskilt mycket.
