Det känns lika märkligt varje år när allt och alla drabbas av julhysteri. Jag liksom bara orkar inte. Jag älskar julmat, och jag älskar att umgås med familjen några dagar, jag älskar att ge bort paket. Men liksom allt det andra, plocka fram en massa julpynt som snart ska bort igen, trängas i affärer och stressen.. den där stressen.
I Victors skola tycks de ha pratat en del om julfirande och hur det kan vara så han försöker lura i mig att han inte alls bryr sig om några julklappar för det viktiga är att vara tillsammans och umgås med nära och kära. Jojo, det finns liksom ingen som redan på julaftonskväll börjar göra upp listor för vad han vill ha nästa jul, det finns liksom ingen annan som längtar, räknar efter och tjatar som just Victor. Jag hoppas att han blir glad på lördags trots att klapparna inte är viktiga 
.
För klappar har handlats och slagits in. Det känns som om det blir ett par riktigt bortskämda barn i år, och någon gång ska de väl få skämmas bort lite också. De kämpar på så hårt under året med allt runt omkring och de har tagit min och Silvios separation förhållandevis bra. Så att vi kanske råkar överösa dem med julklappar… det får vara så i år. Det känns som om de är på sluttampen av att önska sig leksaker, de blir ju äldre och då är det annat som blir viktigt att önska sig istället.
I år har jag valt att inte ta julledigt. Jag har ändå i barnen i mellandagarna så det känns lite onödigt att slösa en massa semesterdagar på den ledigheten, jag kan lika gärna jobba istället och spara semestern till något roligare än att sova. Därmed inte sagt att jag inte gärna skulle vilja sova bort en vecka .
Nu får det allt bli sova för det ska klaras av några timmars jobb imorgon också innan det är dags att få en släng av julhysteri.
